Intervju med Stina Hagström, MTB cyklist

Stina, du har en imponerande karriär som cyklist. Finns det något specifikt lopp eller någon prestation som du är extra stolt över, och varför just den?

Alltså tack!

Har tänkt tillbaka på alla år och funderat på om det finns nåt sånt. Men svårt! 2019 vann jag ju SM i XCM i klass D30, det va ju stort då och det finns säkert fler lopp som slår högt. Men efter året som varit är nog just detta år det som jag är mest stolt över! Totalvinst på långloppscupen i Dam Elit, det är stort! Lyckades ta några 2.a placeringar på landsväg med. Samt att jag presterat så otroligt jämt över hela året med en 4.e plats som sämsta resultat i cupen.

Du började träna med Dan. Hur förändrades din träning konkret när du började samarbeta med honom? Märkte du några omedelbara skillnader i din prestation eller känsla?

Jag kontaktade Dan för att det kändes som jag stod och stampade på samma ställe och kom ingen stans, visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare. Var mycket sjuk och hade inte jätte många vilodagar.. bara där skulle jag väl ha förstått vad felet var. Men tänkte väl bara att mer träningstid skulle lösa allt.. eller?

Danne sa alltid – ”Träna så bra du kan istället för så mycket du kan”

Till en början kändes det som att jag tränade lite lite. Ville ju så mycket och var lite otålig tror jag.

Men jag fick helt enkelt lita på Danne och göra den träningen som låg jäkligt bra! Och det kändes som att jag fick resultat ganska direkt. Tider på lopp och känslan på cykeln blev ju bättre redan första året.

Dan har nämnt att det fanns en period i din utveckling där framstegen stannade av, men att ni fortsatte att söka svar, vilket ledde till att utvecklingen återupptogs. Med tanke på detta, hur viktigt är det att lyssna på kroppens signaler, särskilt under perioder av platåer eller stora livsförändringar som att skaffa barn? 

Jag har väl alltid vetat att det är viktigt att lyssna på kroppen, men sen att verkligen göra det har varit svårt. Jag har kört på och följt planen som var lagd. Ibland även om jag kanske skulle ha lyssnat på kroppen och tagit en vilodag istället.

Perioden då det stannade av var jobbig, ville mer och det gjorde att jag satte mer press på mig själv. Vilket i sin tur stressar mer än gör nytta. Testerna i labbet blev inte som jag ville, fick inte ut allt. Kände lite som att va det det här jag hade?   ..Hade jag nått min topp..?

Men jag fortsatte lita på planen som Danne la och vi tänkte kontinuitet och ännu mer kontinuitet.

Nu är jag bättre på att lyssna på kroppen, flytta om i planeringen om det inte känns helt rätt och framför allt inte ”trycka in” mer träning i ett redan tight familje schema. Man ska vara nöjd med den träningen som blir och inte gräva ner sig över ett pass som inte blev av.

Om du fick ge ditt yngre jag råd om träningsplanering och mindset i början av din cykelkarriär. Vilken kunskap önskar du att du hade haft då?

Tålamod och kontinuitet! Det tar tid om man som jag inte har grunden från ungdomsåren.

Vad har den idrottsliga vägen, med alla dess upp- och nedgångar, betytt i ditt liv bortom själva prestationerna? Hur har den format dig som person?

Den har betytt mycket! Tidigt väldigt styrd av att prestera och velat kanske lite för mycket till att senare börja tro mer på mig själv och vad jag kan och klarar av. Prestations ångesten som ofta tog överhand, den har jag lärt mig hantera. (För det mesta iallafall )

Cyklingen är och har blivit en livsstil! Vi cyklar, har kul och njuter av allt vi får se och uppleva i samband med cyklingen! Har alltid sagt att när det slutar va kul då kanske det är dags att göra nåt annat.